Tuff miljö på Chalmers

Under hösten invigdes nya Samhällsbyggnadshuset på Chalmers i Göteborg. Helgo Zimdals byggnad från 1968 har blivit mer energieffektiv och fått en tydligare och mer öppen organisation under framförallt arkitektkontoret Whites ledning.

Den tuffaste delen har varit bottenplanet som trots att det varit livligt trafikerat känts rätt bortglömt på arkitektskolan.

- Det var ju rätt mycket källare och lite verkstad på nedre botten, säger Ulla Antonsson, handläggande arkitekt på White i Göteborg. Helgo Zimdals miljöer på Chalmers är vackra och hållbara, men hans arbete tycks ha slutat ovanför källarplanet. Vi har tagit bort färg från de blåmålade pelarna och slipat betonggolvet. Nu har vi öppna och ljusa studielokaler intill lunchplatser och öppna ytor.

Studierummens glaspartier öppnar upp mot rejäla sittplatser, och vidare bort mot ljusgårdar där det finns ännu fler studieplatser. Miljön är ljus och inbjudande med varierande takhöjder som gör den tidigare instängda miljön betydligt mer attraktiv.

- Vår utgångspunkt var att ge arkitektstudenterna en välbehövlig direktkontakt med materialen, något som de senare möter i sitt yrke, understryker Ulla som var student på Chalmers under sjuttiotalet och numer är adjungerad professor i arkitektur på samma skola. Vi har adderat Troldtekt akustikplattor, plywood och trä. Nu blir det mindre av akademisk finkultur och mer verkstad.

Akustiken har förutom ventilation och energieffektivitet varit en av de stora frågorna i arkitekt- och ingenjörsstudenternas hus. Även detta har inneburit en utmaning för White med tanke på att akustikinstitutionen sitter här.

- Troldtektplattorna är ett rätt tillåtande material som passar bra in i vår idé om att lägga till trä som material. Valet föll rätt naturligt, och vi har kompletterat med mineralull ovanför plattorna för att få akustikerna helt nöjda.