Skolorna blir bättre på att utnyttja det som finns

Allt fler byggherrar strävar efter att bevara så mycket som möjligt av den gamla skolan – istället för att automatiskt bygga nytt. Så lyder bedömningen från en prisbelönt arkitekt inom skolbyggnation, som även påpekar att det nya tillvägagångssättet ställer krav på inte minst arkitekterna.   

Hon är arkitekt och partner på arkitektbyrån AART och Kathrine Hegner Stærmose har även försökt vinna utmärkelsen Årets skolebyggeri 2022 för Vrå Barne- og Kulturhus i Hjørring kommun tillsammans med resten av teamet. Ett unikt projekt som ska fungera både som skola, kultur- och medborgarhus samt bibliotek – och dessutom göra det med skyhöga hållbarhetsambitioner.

Men även om Kathrine Hegner Stærmose har upplevt möjligheterna med att tänka genom ett projekt helt från grunden, så upplever hon i allt högre grad en annan tankegång inom skolbyggandet:

– Den stora trenden just nu – och det gäller inte bara inom skolbyggnationen, utan allmänt inom byggbranschen – är återanvändning av befintliga byggnader. Vi ser väldigt många skolrenoveringar och skolhelhetsplaner som strävar efter att utnyttja det vi har. Men hur renoverar och moderniserar man så att den befintliga byggnadsmassan lever upp till de nya kraven på inlärningsmiljöer, säger hon

 

Hon tillägger att det även kan handla om tillbyggnader till skolor som tillför nya dimensioner till inlärningsmiljön.

 

Varför har denna önskan blivit mer utbredd bland byggherrarna?

– Jag tror faktiskt att det är en kombination av en önskan om att vara mer miljömedveten och energiriktig, och en ekonomisk medvetenhet. Att man kanske tänker efter mer hur man använder pengarna och gärna vill vara säker på att de används förnuftigt. Så att man inte bara river en hel skola för att den hade fel klassrumsstorlek eller för att det saknades en gemensam yta och grupprum. Det är mycket mer noga och förnuftigt, tycker vi på AART, säger Kathrine Hegner Stærmose.

 

Vilka krav och utmaningar ställer dessa nya förväntningar på er som arkitekter?

– Det är ju en helt annan uppgift. Om man bygger en helt ny skola utarbetar man vanligtvis ett rumsprogram med önskemål och krav, och då måste vi rita det från grunden och hitta på det helt rätta konceptet. Med den andra typen av projekt handlar det om att ta reda på vad den befintliga byggnaden kan. Vi måste bokstavligen öppna dörrar för att ta reda på vad som finns i varje rum. För det är sällan man har kartlagt och optimerat hur skolan använder alla sina rum. Så man bör ha en mycket mer nyfiken inställning, säger hon.

Hon tillägger att skolomvandlingar vanligtvis kräver mer dialog med användarna.

– Ett sådant projekt kan ju ske i etapper så att förändringen blir mer dold, säger hon.

 

 Vilka är fördelarna med sådana projekt?

– Det finns en hel del kvaliteter – även arkitektoniskt – som är mycket intressanta att utgå ifrån. Det finns verkligen många fina skolor runt om i landet med olika karaktärsdrag och material av hög kvalitet. Vi har många fina skolor i tegel som är mycket robusta, men där tiden har gått från bland annat kraven på dagsljus och inomhusklimat, berättar hon.

 

Kan du ge några exempel på hur man konkret kan arbeta med det befintliga?

– Jag har bra kollegor som arbetar med några vansinnigt spännande projekt med inredning av befintliga klassrum. Det kan vara att eleverna kan sitta i fönsterbrädorna, på skåpen, ligga ner eller sitta vid ett högbord. Men det kan även handla om att växla mellan att sitta avskärmat och mer öppet, berättar hon och tillägger att det också handlar om att titta på möjligheterna i korridorerna och utomhusområdena.

 

LCA har blivit ett grundvillkor

Kathrine Hegner Stærmose påpekar dessutom att livscykelanalyser (LCA) har blivit en fast del i skolbyggandet.

– Vi måste hela vägen genom projektet hålla koll på våra koldioxidutsläpp såväl under anläggnings- som under driftsfasen, så det finns extra beräkningar att hålla koll på vid alla beslut som ska fattas, säger hon.

Hänsynen till livscykeln gynnar ofta även det tidigare nämnda fokuset på att bevara det befintliga.

– I ett annat fint projekt, som visserligen inte är en skolbyggnad, har vi gått igenom allt i den befintliga byggnaden och försökt vara kreativa med hur vi kan använda materialen. Till exempel takplattorna, där en del kan bli till frihängande akustiska öar som hänger ner från taket. Eller belysningsarmaturerna, där några av de ursprungliga tillverkarna tar tillbaka dem och rengör dem så att de kan återanvändas, berättar hon.

I samband med kravet på livscykelanalyser finns det en annan tendens som Kathrine Hegner Stærmose ser:

– I allt anbudsmaterial står det ”naturliga, robusta material och ytor”. Det med det robusta har funnits med länge, men det nya är även önskan om naturliga material, berättar hon och förklarar att det naturliga kan handla om biogena material, men även om växter och grönska inne och ute.

 

Bort från ”temaskolor” till förmån för inomhusklimat och trivsel

Kathrine Hegner Stærmose ser generellt en (välkommen) tendens bort från de tidigare ”tema-skolbyggnaderna” till förmån för fokus på trivsel, inomhusklimat och inlärning.

– Det fokuseras mycket på hur vi kan påverka elever och lärare positivt – istället för att det ska handla om att bygga en stjärnformad eller rund skola med ett stort hjärtrum, säger hon.

Här nämner hon Troldtekts ventilationstak i Vrå Barne- og Kulturhus som ett exempel på ett initiativ som förbättrar inomhusklimatet markant – och som även kan användas i andra omvandlingsprojekt i befintliga byggnader.

– Lösningen ger ett vansinnigt bra och behagligt luftbyte och vi vet att de är väldigt glada över det, berättar hon.